Bil-Nilsson Story: P-G Björkman – Ett liv i idrottens tecken

P-G Björkman: Ett liv i idrottens tecken

P-G Björkman, AIF Friidrott, på Mjörnvallens nya löparbanor

Eldsjälarna är ett utdöende släkte. Under hela 1900-talet blomstrade föreningslivet och många engagerade sig under lång tid. I dag kämpar många med att få folk som vill ställa upp i styrelsearbete eller på annat sätt ge av sin fritid.

Vi vill med denna artikelserie hylla våra lokala ideella krafter som bidrar till att människor i alla åldrar, men kanske främst barn och ungdomar, fått ett meningsfullt och aktivt liv. Först ut: Pär-Göran Björkman, som för många är starkt förknippad med Alingsås IF friidrott.

I dag skiner solen på Mjörnvallens nylagda löparbanor. Den ständigt närvarande blåsten som har härdat många friidrottare på upploppsrakan känns av. Här, på en av Sveriges vackraste idrottsplatser, har P-G Björkman tillbringat en stor del av sin fritid sedan han var ung pojk.

Friidrottsintresset gick i arv. Pappa Karl-Erik Björkman var länge ordförande i friidrottssektionen av Alingsås IF, som bildades i sin nuvarande form 1906. Redan vid 17 års ålder valdes P-G – eller Pelle som han är mer känd som inom friidrotten – in i styrelsen, och där blev han kvar i över fyra decennier.

– Jag var släggkastare och förstod tidigt att min talang var blygsam. Men jag gillade gemenskapen i föreningen och då tedde det sig naturligt att ta sig an en ledarroll.

Uppväxten i det blå tåget

Barnfamiljerna var många i de tre hyreshusen på Hantverksgatan vid Svearondellen på 50-talet, där han bodde i det huset som kallades för Blå tåget. P-G Björkman och hans kompisar spelade fotboll, sprang, hoppade och simmade vid kallbadhuset i Gerdsken. Alltid fanns tävlingsmomentet närvarande.

– Vi bildade till och med vår egen förening: Kullens BK.

Föreningslivet har varit ständigt närvarande genom hela livet. Vid sidan av ett krävande jobb som officer i Borås och i Göteborg, var Pär-Görans engagemang outtröttligt. Främst i Alingsås IF friidrott, men även som ordförande i Västergötlands Friidrottsförbund, styrelseledamot i Svenska Friidrottsförbundet, ordförande i BK Spark, kassör i Alingsås Bågskytteklubb och ordförande i Alingsås Bandyklubb.

Hur räckte tiden till?

– Jag har ingen egen familj, säger han. Mitt engagemang har varit ganska slitsamt i perioder, men jag är stolt över allt jag kunnat bidra med.

– Jag hade förmånen att få arbeta ihop med många trevliga ledare. Vi var ett gott gäng inom Alingsås IF. Framförallt vill jag nämna Alvar Munter, en ikon i klubben som satt i styrelsen i över 60 år.

P-G Björkman på Mjörnvallen

Elit och bredd på samma gång

Mest stolt i sin ordförandegärning är han över sättet Alingsås IF friidrott kunde bedriva en elit- och breddverksamhet samtidigt.

– Ibland kan det vara ett motsatsförhållande; man satsar på elit och tappar bredden. Vi tog lika stor hänsyn till de riktigt duktiga som till motionärerna. Eliten fick krav ställda på sig för att hjälpa till med bredden.

– En sådan som Peter Karlsson (svensk rekordinnehavare på 100 meter. Red.anm.) betalade sig själv genom att få in sponsorer. Han var Alingsås trogen hela sin karriär, trots att större klubbar drog i honom.

P-G minns särskilt ett nattligt samtal.

– Under några år tränade Peter i Sundsvall med den tidens bäste svenske sprinttränare. Jag fick då ett samtal från ordföranden i Sundsvalls friidrottsklubb, en läkare, som gärna skulle se en övergång. Så blev det inte, efter en lång diskussion, säger han med eftertryck.

P-G Björkman tar emot pris
Bild från Alingsås Tidning när P-G Björkman tar emot pris för sin gärning.

I lagmatcherna kunde alla bidra

En av de roligaste delarna med sitt ledarskap var som lagledare under lag-matcherna mot andra klubbar. Där fanns det en möjlighet i en individuell idrott att vinna som ett lag. Även sämre idrottare kunde vara med och bidra med poäng.

– Jag minns särskilt en match där vår trestegshoppare hade blivit sjuk ett par dagar före. Jag åkte ner på träningen innan och pratade med en kille som jag visste var snabb och spänstig. Han fick testa på tresteg och hoppade över 12 meter.

– Under matchen var han tvungen att hoppa 12,3 meter för att ta poäng. Och det gjorde han. Jag tror han hoppade 12,75.

Talangen Nilton Oliveira

En desto större talang var Nilton Oliveira, född 1980. Han kom till klubben i början av 90-talet, och det märktes tidigt att han hade fallenhet för löpning.

– En speciell episod jag minns var när vi satt i bilen på väg till Öresundsspelen i Helsingborg, en av världens största ungdomstävlingar. Där började vi prata om att han hade chans att sätta nytt tävlingsrekord. För det skulle han få 1000 kronor. Jag frågade honom vad han skulle göra med pengarna: ”Jag ska köpa nya skor till min bror”, var Niltons svar.

– Och visst vann han på nytt tävlingsrekord.

I sin sista tävling för klubben satte Nilton Oliveira det Alingsås-rekord på 400 meter, 48,75, som står sig än i dag.

Porten till Mjörnvallen i Alingsås

Idrottens roll

Jag tycker mig se en röd tråd i P-G:s syn på idrotten. Den ska spela en inkluderande och fostrande roll.

– Alla ska ha möjlighet att vara med och få en demokratisk fostran. Det blir fel när ledare sätter framgång först.

Blir det extra viktigt i en sport som friidrott där man verkligen ser svart på vitt vilka som har talang?

– Ja, absolut. Och det var därför jag tyckte att klubbmatcherna var så bra, för där kunde även idrottare som inte var så duktiga bidra till poäng.

Just nu sprudlar det på Mjörnvallen. Ungdomsverksamheten har aldrig varit större. Utmaningen framåt är att få tillräckligt med ledare som är villiga att ta hand om de träningsgrupperna, samt att få människor att stanna kvar i klubben en längre tid. Vem blir nästa P-G Björkman?

Text: Christoffer Hiding